I den här verkligheten som vi ska besöka nu såg saker och ting lite annorlunda ut. Ja, annorlunda givet vår verklighet förstås. För människorna som befann sig i den här andra verkligheten tedde sig allting förstås helt normalt. Där hade det varit oerhört märkligt att man bara hade två armar. Ja, för att inte tala om hur främmande en gaffel hade varit.
Det häftigaste man kunde syssla med i den här världen var fasadrenovering. Det var det yrke som hade högst status och jag ska berätta just varför:
Någon som sysslar med fasadrenovering gör så att staden föryngras. Ett hus kan stå i tusen år om bara rätt arbete utförs på dess fasad. Fasadrenovering syftar till att föryngra, inte bara fastigheten i fråga utan hela staden. Detta såg man verkligen som något ärofyllt i den värld vi är på tillfälligt besök i.
Det ska sägas att denna ”värld” egentligen bara är en stad. Staden var inträngd mellan några berg och ett hav. Det var omöjligt att ta sig därifrån eller att ta sig dit. Men det gjorde inte så mycket. Invånarna i staden hade alla resurser de kunde behöva. I alla fall vad de visste.
Fasadrenovering så. Det fanns ungefär 300 personer i staden som arbetade med fasadrenovering. Eftersom föryngring av staden sågs som något oerhört viktigt ville man aldrig riskera att någon fasad tog skada. Eller snarare: Man ville aldrig riskera att en sprucken fasad gjorde att huset på något sätt påverkades negativt. Därför var fasadrenovering en oerhört vanlig företeelse. Nästan i varenda gathörn kunde man se några av de hundratals proffsen på fasadrenovering arbeta. De blev alltid högt aktade var de än kom. Det bjöds på bullar om de var i närheten av konditoriet. Det bjöds på färsk fisk om de var nära havet. Då fasadrenovering skedde i närheten av blomsterhandeln så lämnade de alltid med en stor bukett blommor. Ja, ni förstår. Det sågs som något oerhört fint att genomföra fasadrenovering.
Så en dag så hände något man aldrig sett i staden tidigare. Havet var förknippat med fisk, såväl stora som små, som verkade som mat för befolkningen. Man hade inga båtar eller flottar så man hade aldrig kunnat ta sig från stranden. Den här dagen var speciell. Det var nämligen något stort och, till synes, människobyggt som guppade omkring några hundra meter ut. Invånarna i staden visste det inte, men det var ett fartyg.